Vid profetens skägg!

Något jag alltid uppskattat är folk som klär sig på ett vis som skiljer sig ifrån mängden. Kläder dom trivs i och som harmoniserar på ett ärligt sätt med deras självuttryck. Om jag ger mig ut på en walk about och finner mig vandrandes genom stadens gator där jag får syn på en man klädd i traditionell kinesisk utstyrsel så är det för mig som en frisk bris i en unken källarlokal. Nu menar jag inte att jag vanligtvis uppfattar stadens gator som ett unket ställe men jag skulle älska att se mer avvikande och vackra kläder bland folket. Nu är det inte kläder jag tänker babbla om idag, utan språkets motsvarighet.

När jag över jul och nyår besökte mina föräldrar så lade jag beslag på ett par av min fars böcker. Vanligtvis läser jag helst böcker i sitt oöversatta språk men eftersom min far läser allt på svenska så läste jag inte War of the Flowers utan översättningen - Blommornas Krig. Vår protagonist - Theo Vilmos - tar sig under berättelsen in i älvornas land, och I älvornas land fungerar saker och ting väldigt annorlunda. Hur deras verklighet fungerar och hur deras samhälle är uppbyggt är förstås intressant men vad som gladde mig var deras sätt att uttrycka sig verbalt samt hur dom namnger ting. Jag läser hur arga féer och andra väsen slänger ur sig svordommar som "Svart järn!" eller "Bark och rot!" En elak politiskt dominerande familj har uppfostrat något älvorna kallar för ett "ohyggligt barn" som är något väldigt ondskefullt. En annan varelse tituleras som "De olägliga hindrens undanröjare" och det är nog inte svårt att föreställa sig vad han pysslar med. Alla dessa annorlunda uttryck skapar en längtan hos mig att en dag få höra folk i kön på ICA, på busshållplatsen eller i andra vardagliga sammanhang använda liknande fantasifulla uttryck som om det vore det mest naturliga i världen. Vid profetens skägg - inlägget har nått sitt slut!