Intellektuellt certifikat

I samband med ett längre telefonsamtal med den här bloggens upphovsman så föddes tanken på detta. Lite nazi kanske, det känns jävligt intellekt-elitistiskt(nytt ord?) på nåt sätt men samtidigt har jag förbannat svårt att hantera naturens kreativitet när det kommer till det mänskliga intellektet.

- Jaha tjena Bengt, vad har du för IC-nivå då?
Kan man t.ex säga på arbetsintervjun, till sin dotters nya kille eller kanske fråga sina kollegor.

En gång varje år får man göra ett grundligt test i IQ, EQ och en del 'Allmänna tester'. I betygsättningen kan de enskilda delarna redovisas samt att ett sammanfattande betyg utfärdas, det kan kallas IC (alltså Intellektuellt Certifikat). Skalan kan vara 1-20 där 1 är högst.

Och sen så slipper man bli förvånad när man överraskas av någons idioti.
- Det visste du väl att den snubben är en IC 17.

Nä okay det är faktiskt för nazi, till och med för mig. Jag har haft oturen att snubbla över allt för många idioter på senaste tiden bara.

Tänkvärt?

Tack för ordet.

Evolutionär spasm

2009-03-12 11:23 Inlägget redigerat.
2009-03-14 21:10 Inlägget raderat då det uppenbart vilade en förbannelse över det.

Vid profetens skägg!

Något jag alltid uppskattat är folk som klär sig på ett vis som skiljer sig ifrån mängden. Kläder dom trivs i och som harmoniserar på ett ärligt sätt med deras självuttryck. Om jag ger mig ut på en walk about och finner mig vandrandes genom stadens gator där jag får syn på en man klädd i traditionell kinesisk utstyrsel så är det för mig som en frisk bris i en unken källarlokal. Nu menar jag inte att jag vanligtvis uppfattar stadens gator som ett unket ställe men jag skulle älska att se mer avvikande och vackra kläder bland folket. Nu är det inte kläder jag tänker babbla om idag, utan språkets motsvarighet.

När jag över jul och nyår besökte mina föräldrar så lade jag beslag på ett par av min fars böcker. Vanligtvis läser jag helst böcker i sitt oöversatta språk men eftersom min far läser allt på svenska så läste jag inte War of the Flowers utan översättningen - Blommornas Krig. Vår protagonist - Theo Vilmos - tar sig under berättelsen in i älvornas land, och I älvornas land fungerar saker och ting väldigt annorlunda. Hur deras verklighet fungerar och hur deras samhälle är uppbyggt är förstås intressant men vad som gladde mig var deras sätt att uttrycka sig verbalt samt hur dom namnger ting. Jag läser hur arga féer och andra väsen slänger ur sig svordommar som "Svart järn!" eller "Bark och rot!" En elak politiskt dominerande familj har uppfostrat något älvorna kallar för ett "ohyggligt barn" som är något väldigt ondskefullt. En annan varelse tituleras som "De olägliga hindrens undanröjare" och det är nog inte svårt att föreställa sig vad han pysslar med. Alla dessa annorlunda uttryck skapar en längtan hos mig att en dag få höra folk i kön på ICA, på busshållplatsen eller i andra vardagliga sammanhang använda liknande fantasifulla uttryck som om det vore det mest naturliga i världen. Vid profetens skägg - inlägget har nått sitt slut!

Metababbel

För ett par dagar sedan ringde jag upp en vän för att släppa loss en verbal tsunami som lämnade henne omtöcknad och förmodligen osäker på vad samtalet egentligen handlat om. Jag hade en hel del tankar om just babbel. En insikt hade börjat formas inom mig en stund innan, som under samtalet slog ut i full blomm. Kan babbel vara ett skapande av konst? Jag har kommit till insikten att jag gillar att babbla. Jag gillar att hälla mitt självuttryck i form av babbel över folk, men jag har vissa kriterier för vilken typ av babbel jag gillar. Helst skall utsatte person efter duschen må åtminstone lite bättre än innan. Det här är vad jag babblar om åt min vän. Jag ger uttryck för en del frågeställningar som t.ex, om en pensel är målarens verktyg för att skapa en tavla så är babbel mitt verktyg för att skapa... Ja vad är det jag skapar egentligen? Spontant vill jag nog säga att mitt babbel är pensel och tavla i ett och vidare precis som en tavla skapar för åskådaren en situation för reaktion - skapandet av känslor, tankar osv. Precis som en tavla inte behöver förstås för att upplevas så behöver ingen förstå mitt babbel, bara uppleva det. Så om mottagaren inte förstår något men ändå känner sig positivt berörd så är det ett lyckat verk. Det är så vårt samtal mest bestående av mitt metababbel avslutas.

Jag: Har du hängt med på något av det jag pratat om?
Hon: Njae, nej inte direkt.
Jag: Men hur känns det?
Hon: Jo det känns bra.

Den magiska svampen

Jag är en nyfiken människa som gillar att prova sådant som lockar mig med förväntningar av positiva upplevelser. En av de saker jag testat genom tiderna är att äta svamp. Och då syftar jag på vad många kallar "Magic Mushroom." Den magiska lilla svampen innehåller en uppsättning psykoaktiva ämnen där psilocybin kanske är det mest omnämnda. Min upplevlese av svampens effekt skulle kunna beskrivas som en visit till paradiset. Ett paradis som finns här mitt ibland oss. Under "trippen" så är jag fullt medveten om att jag är precis där jag började, i mitt vardagsrum. Men min upplevelse av allt är så fenomenalt fantastiskt och positivt att jag hade aldrig kunnat förställa mig det innan jag hade upplevelsen. Jag har inte tänkt gå in på de abstrakta och komplicerade detaljerna kring min upplevelse. Istället tänkte jag prata lite om den magiska lilla svampen.

Svampen förekommer i olika arter och just denna art som jag åt heter Psilocybe Cyanescens. Den svamp som dom flesta laggda åt det hållet kommer i kontakt med är Psilocybe Cubensis. Men oavsett art så är alla de svampar som innehåller uppsättningen psykoaktiva ämnen, så vitt jag vet, olagliga i sverige. Nyfiken som jag är har jag förstås undersökt och läst vad forskning kommit fram till om dom små busarna. Än så länge så verkar vi inte ha så stor koll på vad som egentligen händer när vi får i oss dessa ämnen som tar vårt medvetande och våra sinnen till en psykedelisk nivå. Vi vet vilka receptorer i hjärnan som påverkas och vad som händer med dom när ämnet tar sig in i vår hjärna, men inte mycket mer än så. Något som förvånade mig är att dom magiska små svamparna faktiskt är helt ofarliga för oss ur ett fysiskt perspektiv. Dom skadar inte kroppen, inkl. hjärnan, överhuvudtaget. Eller som vetenskapsmännen gillar att uttrycka det, "Det finns inget vetenskapligt underlag som pekar på att dom skulle vara skadliga." För att överdosera svamp skulle vi behöva äta minst vår egen kroppsvikt i svamp. I relation till de doser på 2-5 gram som vanligtvis intas så verkar ett sådant scenario helt orimligt. Efter att ha läst lite olika textstycken ifrån olika källor så började jag fundera på varför svampen är olaglig.

Vad som motivierar politiker till att ta de beslut dom tar ska jag inte spekulera om utan jag ska istället ha lite egna tankar om vad som kan vara rimligt. Trots att svampen är ofarlig för dig fysiskt så finns det andra fallgropar men kan trilla ner i om man inte tänker sig för. En effekt av att äta svampen är att du blir extremt mycket mer känslig för vad som finns i din omgivning samt vad du har för tankar i ditt eget huvud. När jag åt svamp så hade jag en positiv inställning till mig själv, mänskligheten och världen i övrigt. Det är en mycket bra grund för en upplevelse i stil med den jag hade. En människa som är full av hat, osäkerhet och självförakt skulle kunna få en mycket hemsk upplevelse. Och det är på denna mark falluckorna finns. Precis på samma sätt som en mycket hemsk upplevelse i det nyktra livet kan påverka dig traumatiskt så kan en hemsk svamptripp ha samma effekt. Betänk att när det gäller trauman och dylikt så är det upplevelsen av situationen som påverkar dig och inte vad som egentligen händer. Därför är det inte alls orimligt att en hems tripp kan ge samma effekt som en hemsk upplevelse ur det nyktra livet. Det är förstås samma resonemang bakom de fantastiskt positiva upplevelser man får när man utgår ifrån en bra grund. Detta är något som skulle kunna vara en rimlig grund till förbudet. Skulle man vara konsekvent i förbjudandet av saker och ting skulle ovanstående resonemang förstås leda till att en hel massa annat lagligt skulle förbjudas.

Med tanke på att jag efter svamptrippen hade med mig nya insikter om mig själv och livet som gav mig en positiv knuff framåt genom min personliga evolution som människa så ser jag uppenbara positiva användningsområden som skulle vara mycket intressanta att utforska. Att ha en anläggning i likhet med ett spa dit folk kunde gå för att få uppleva en svamptripp kan vara en god idé. Det jobbar folk där som har bra koll på läget och man gör en bakgrundskontroll på alla kunder för att avgöra om det är rimligt att låta dom trippa på svamp. En viktig funktion där är att man hjälper folk att skapa precis den positiva grund som behövs för en lycklig tripp. Man har folk som vet hur dom ska hantera eventuella dåliga trippar ifall det skulle inträffa samt att man har en miljö som påverkar dig positivt. Föreställ dig att du har en svamptripp i en underbar trädgård med harmoniska människor och du vet att det du gör är ok och accepterat av alla närvarande. Eller så ligger du bekvämt i ett tyst mörkt rum och har en tripp inombords, som en del föredrar. Med dessa lekfulla tankar avslutar jag detta inlägg. Dom har förstås ingen större förankring i dagens verklighet, men det är gott att låta dom flöda.

En blog förbereds

Tanken bakom denna blog är för tillfället att få lite insikt i bloggandets värld. Framöver har jag vaga planer för ett videoblogprojekt som inte ska handla om något speciellt utan bestå av slumpmässigt babbel ifrån min sida. Motivationen till detta är inte att sprida kunskap, glädje, insikter, funderingar osv. Det handlar enbart om att underhålla mig själv. Eventuella bieffekter som nämns ovan är dock en välkommen bonus.