Metababbel

För ett par dagar sedan ringde jag upp en vän för att släppa loss en verbal tsunami som lämnade henne omtöcknad och förmodligen osäker på vad samtalet egentligen handlat om. Jag hade en hel del tankar om just babbel. En insikt hade börjat formas inom mig en stund innan, som under samtalet slog ut i full blomm. Kan babbel vara ett skapande av konst? Jag har kommit till insikten att jag gillar att babbla. Jag gillar att hälla mitt självuttryck i form av babbel över folk, men jag har vissa kriterier för vilken typ av babbel jag gillar. Helst skall utsatte person efter duschen må åtminstone lite bättre än innan. Det här är vad jag babblar om åt min vän. Jag ger uttryck för en del frågeställningar som t.ex, om en pensel är målarens verktyg för att skapa en tavla så är babbel mitt verktyg för att skapa... Ja vad är det jag skapar egentligen? Spontant vill jag nog säga att mitt babbel är pensel och tavla i ett och vidare precis som en tavla skapar för åskådaren en situation för reaktion - skapandet av känslor, tankar osv. Precis som en tavla inte behöver förstås för att upplevas så behöver ingen förstå mitt babbel, bara uppleva det. Så om mottagaren inte förstår något men ändå känner sig positivt berörd så är det ett lyckat verk. Det är så vårt samtal mest bestående av mitt metababbel avslutas.

Jag: Har du hängt med på något av det jag pratat om?
Hon: Njae, nej inte direkt.
Jag: Men hur känns det?
Hon: Jo det känns bra.